Aira Samulin

Konstnär

Ferdinand von Wright (1822-1906): Stridande tjädertuppar 1886, olja på duk,
124 x 188,5 cm.

Den här tavlan för mig till barndomen före kriget. Då levde ännu min far, som sedan stupade i kriget. Vi bodde i Hyrsylän mutka, mitt ödemarken enligt andra viborgare. Far var militär och kommenderad till gränsbevakningen. Där föddes jag. Far var mycket naturkär och tyckte om att jaga. Vi hade ofta orr- eller tjäderstek på bordet – jag minns att man talade om tjädrar på upp till sex kilo.

Vi var ofta ute i skogen för att plocka svamp och bär. En sådan gång såg vi en spelande tjäder och det var en våldsam strid, ett ohyggligt oväsen. Synen var en stark upplevelse för en liten flicka. En annan gång kom vi så nära en tjäder att den flög upp nästan bredvid oss. Det var som om en helikopter startat, så otroligt var bruset från dess vingar. Vi blev skrämda, men tjädern blev förstås ännu räddare. Situationen i den här tavlan verkar tamare än i naturen. När två hannar – de må vara tuppar eller stridsfiskar – kämpar om ett revir eller en hona kan det ibland rentav sluta med den enes död.

Naturkärleken fick jag i arv och nu har jag mitt eget Hyrsylän Mutka. Det har jag byggt åt barndomsminnena som faktiskt är mycket terapeutiska för människor. Jag har ett leksaksmuseum som besöks också av gamla människor, veteraner och pensionärer, som får associationer till barndomen av det de ser. Mönstret på en mjölkkanna, en gammal teddybjörn eller docka kan vara bekant, beröra djupa barndomsminnen och väcka liv i en dement åldring. Jag tror att människor besöker mig just för dessa minnen. På sätt och vis utför jag åldringsarbete. På samma sätt kan konstverken i en utställning få oss att stanna upp, ibland också för en längre stund. Just nu, framför det här verket förstår jag att om ett konstverk kan framkalla en så här underbar stämning har det nått ett av sina mål, och det är också terapeutiskt.

Även om målningen inte vore så här ståtlig och praktfull, hade jag ändå valt den på grund av motivet. Det fanns också en oljefärgskopia av den här i mitt barndomshem, men den for kriget iväg med. På auktion lyckades jag få en likadan också till Hyrsylän Mutka.

Texten är redigerad på basis av en intervju på Ateneum i juni 2005.